Avslutad utställning Jenny Edlund

Venus-Det personliga är politiskt

11 jan till 29 jan 2014

Var går skiljelinjen mellan politik och konst? Smycken och konst? Finns det en skiljelinje, eller är det inte snarare så att inom konst får livets alla uttryck, frågeställningar och aspekter plats? Kanske är det så att vi fördomsfullt associerar smycken till ytlighet och fåfänga, men Jenny Edlund visar i sin utställning hur hennes eget ifrågasättande av kvinnans roll och den manliga, hierarkiska maktstrukturen blir en utgångspunkt i hennes skapande av objekt som vi kan pryda oss med, samtidigt som de sublimt och kraftfullt kommunicerar en ståndpunkt.

Jenny Edlunds smycken och objekt har en rå elegans och som alltid i hennes arbeten finns det en barock dekadens i hennes kraftfulla, spontana uttryck. Jenny har forskat i sin egen upplevelse av kvinnan som ”mindre värd” och hon delar här med sig av sina intima och personliga upplevelser. En inre blottläggelse som öppnar upp för andras igenkännande av smärta och svek.

I samband med utställningen kommer Jenny Edlund bjuda in till en kväll med föreläsning och diskussion kring hennes arbete och de frågor hon ställer där. Medverkar gör bland annat Maja Gunn, konstnär och modeforskare. Hon doktorerar vid Textilhögskolan i Borås där hon i sin forskning, genom en serie iscensättningar, undersöker kroppsliga erfarenheter av kläder. Hon arbetar med design och kläder ur ett queerfeministiskt perspektiv. På Konsthantverkarna kommer Maja presentera sitt projekt "If you were a girl I would love you even more", som handlar om laborerandet med en mans genusidentitet.

De outtalade namnen, sigillboken

En dag när jag funderade över de övergreppen/ofredanden jag själv blivit utsatt för hände något märkligt. Plötsligt förstod jag varför så många kvinnor låter övergrepp passera utan att avslöja förövaren.

Jag listade mina:

En kompis pappa trycker upp mig mot väggen i en hiss där vi är ensamma. Han tar på mina bröst och försöker kyssa mig. Jag var 18 år. Då kunde jag inte säga något till någon, inte heller till min kompis. Jag gick aldrig mer hem till honom. Pappans namn är:

En äldre släkting till min dåvarande pojkvän tafsar på mig under en julfest med familjen. Namn:

Träffar en f.d. pojkvän på krogen, jag är berusad och ledsen att det är slut. Jag vaknar morgonen därpå i en okänd lägenhet, med fragmentariska minnesbilder av sexuella övergrepp. Hans namn är:

De går inte att skriva ut, namnen.

Jag sätter mig själv sist i ledet av de som ska skyddas. Drar mig för att genera. I första fallet, min kompis som skulle skämts något fruktansvärt om han vetat vad hans pappa gjort. De familjer som ingick i bekantskapskretsen, om någon trott mig, hela den gemenskapen skulle ha raseras.

Med den äldre släktingen, min dåvarande relation, familjen vi ingick i, där den vördade patriarken är en förövaren!

Den f.d. pojkvännen, hans nuvarande familj, fru och barn.

Jag gör en bok, där jag skriver namnen. Jag förseglar sidan.

I sigillboken skriver jag ”mina ”namn, där kan du också skriva dina namn. Det är ett sorts hot, innebär en möjlighet att de kan bli avslöjade om någon bryter sigillen.

För det är också skammens tystnad som skyddar dem, som ger dem utrymmet att ofreda och förgripa sig, de vet att deras namn inte kommer att uttalas!

Skriv dina namn, försegla med sigillet. Om du inte vill lämna sidan klipp ut det och ta den med dig. Men lämna ett sigill på insidan av pärmen så delar du din aktion med oss andra.

Jenny Edlund

Medverkande medlemmar

Pressmeddelande

Läs pressmeddelandet hos MyNewsdesk

Jenny Edlund vernissagekort
Jenny Edlund vernissagekort
Jenny Edlund, Venus Jenny Edlund, Venus Jenny Edlund, Venus