Intervju med Cecilia Levy

Berätta om din bakgrund och utbildning – hur kom det sig att du valde att arbeta med papper och som konsthantverkare?

Papper har alltid funnits nära tillhands och jag ritade mycket när jag var yngre, närde tidigt en konstnärsdröm. Samtidigt fanns lusten och behovet att uttrycka mig genom att arbeta med händerna, med fysiska material. Visste dock inte på rak arm hur kreativiteten skulle kanaliseras, så vägen fram till det jag gör idag har varit lång och krokig.

Utbildade mig först till grafisk formgivare på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Hade en naiv bild av att det fortfarande var ett hantverk men datorerna hade precis gjort sitt intåg på utbildningen.

Efter några år i yrket kändes det själsdödande att bara sitta och glo in i en dataskärm. Vidareutbildade mig då till bokbindare under ett år på Leksands folkhögskola. Tanken var att kombinera grafisk formgivning med bokbinderi och därigenom få in handens arbete i min yrkesutövning. Under en period tillverkade och sålde jag egna pappersprodukter, handbundna anteckningsböcker m.m.

Parallellt växte behovet och längtan efter ett annat, eget skapande. Inför en utställningsmöjlighet år 2010 började jag experimentera med boksidor och papier machéteknik. Första försöket var en bucklig skål, men jag kände omedelbart att jag var något på spåret, något jag ville utforska vidare.

Genom att hitta egna tillvägagångssätt och lösningar satte jag även mina egna kravspecifikationer. Friheten i att hitta min egen väg har varit förlösande, kanske t.o.m helt avgörande för att lusten och kreativiteten ska flöda. Sedan den första skålen har jag gradvis släppt allt annat och arbetar numera heltid med papperskonsten.

Arbetar du med andra uppdrag t.ex. offentliga uppdrag, specialbeställningar, etc?

Jag arbetar gärna med offentliga uppdrag, det är en utmaning att arbeta utifrån de ibland rätt snäva ramar som ges men det passar mig, jag gillar ramar. Det mest omfattande uppdraget hittills är gestaltningen av huvudentrén för Nya Karolinska i Solna. Det heter In Fusion – Contemplation Pieces och består av mer än 30 unika pappersobjekt på sammanlagt 20 podier utplacerade runtom i entréhallen.

Jag gör specialbeställningar också, oftast rör det sig om replikor av något jag gjort tidigare.

Vad handlar utställningen om?

En vacker dag var en stor del av skogen där jag brukar gå, borta, nedhuggen. Granbarkborren hade orsakat så mycket skada att det enda som återstod att göra var tydligen att fälla samtliga träd inom ett större område. Det var en obehaglig syn, och känslan av vilsenhet, att plötsligt inte känna igen mig, blicken som söker förgäves efter välkända hållpunkter, var omskakande. Så småningom kommer det ju något annat i dess ställe, och det som är borta omvandlas, till pappersmassa eller energi.

På ett djupare personligt plan handlar utställningen om förändring. Förändring kan vara jobbigt eller smärtsamt men är oundvikligt. Allt är i ständig rörelse.

Vad fick dig att välja titeln, vad betyder den?

Vanligtvis är papperskvaliteten det som avgör mitt val av bok som arbetsmaterial till ett nytt verk. Innehållet är inte oviktigt men kommer oftast i andra hand. Den här gången utgjorde titeln och bokens innehåll den tändande gnistan, La Vie des Atomes (Atomernas liv). Fysik var mitt sämsta ämne i skolan men det berodde nog mest på hur det lärdes ut, det är ju väldigt intressant.

En googling om atomer ledde mig till ett undervisningsmaterial, en Powerpoint för grundskolan, skrivet av läraren Karin Kivilä. Jag blev så förtjust i hennes formuleringar att jag bad om tillåtelse att använda delar av det, vilket jag fick. Därifrån kommer citatet som finns med i utställningstexten, som avslutas med att “ingenting försvinner, allt finns kvar”.

I mitt tycke var bokens titel, Atomernas liv perfekt, den var elegant och suggestiv, jag valde att behålla den.

Vad kommer vi att få se i utställningen?

Objekt och skulpturer av papper och trä. En sorts fantasiväxter, min egen alternativa natur.

Berätta lite om din arbetsprocess? Hur uppstår en idé, hur förverkligar du den och hur går du tillväga rent tekniskt?

Idéer kan uppstå på olika sätt, de kan sitta långt inne och ta tid att värka fram. Men ibland får jag en snilleblixt eller en plötslig ingivelse. Det är svårt att minnas exakt hur det gick till i det här fallet, men jag tror att blicken först föll på boken Atomernas liv. Därefter på de pinnar, grenar och kvistar som plockats under år av skogspromenader och som legat och väntat på rätt tillfälle att komma till användning. Lägg därtill den drabbande synen under skogspromenaden. Någonstans däremellan tändes gnistan till projektet.

Under tidigare arbeten med växter (gestaltningsuppdraget för NKS t.ex) tolkades förlagor, bilder av riktiga växter. Här har utgångspunkten istället varit en dialog med pinnen/grenen/kvisten om vad som ska växa ut ur den. Oftast har pinnens egenskaper styrt, ibland tvärtom, då har det istället inneburit ett sökande efter rätt pinnpersonlighet till en växtkropp.

Pinnarna har slipats rena och släta från bark och missfärgningar. Utväxterna har tillverkats av bokpapper och vetestärkelseklister. Tekniken som används är en form av papier maché, dvs papper och klister läggs på en konvex eller konkav form, får torka och kan därefter lyftas av. Olika böcker har använts som material, men flera av verken är tillverkade av boksidorna ur Atomernas liv. För att skapa själva utväxterna används passande befintliga former, eller så formas frigolit som sedan gjuts av i silikon. På silikonformarna klistras sedan papperslapparna i lager. När pappersformen torkat kan den lyftas av och bearbetas vidare med papperslappar i olika former. Allt papper rivs eller klipps för hand. De små diskrepanserna i storlek och form är viktiga för slutresultatet. Storleksskillnaderna i de handklippta fjällen, ojämnheterna i den rivna papperskanten, är helt avgörande för det slutgiltiga uttrycket. Arbetsprocessen är långsam och meditativ.