Berätta om din bakgrund och utbildning – hur kom det sig att du valde att arbeta med keramik?

Jag ville unna mig ett år av att göra nåt av det roligaste jag visste. Jag hade gått två kvällskurser på ABF och folkuniversitet och tänkte att jag skulle gå ett år på en folkhögskola innan jag sökte in på någon mer seriös utbildning, typ läkarlinjen eller psykologutbildning eller nåt sånt. Men under året på Vårdinge Folkhögskola blev jag helt besatt av leran och insåg också där och då att det fanns människor som levde sina liv med skapandet som ett faktiskt yrke. Det är på riktigt sant att jag inte någonsin fattat att det ens var ett alternativ, som en blind fläck.

Du arbetar ju konstnärligt med flera andra material och tekniker. Är det något som ligger dig varmast om hjärtat?

Leran, absolut leran.

Arbetar du mycket med gestaltningsuppdrag/konst för offentlig miljö?

Ja det gör jag. Jag har nyss avslutat ett arbete som jag gjorde tillsammans med Moa Lönn på en skola i Göteborg. Och så har jag fyra som rullar på parallellt nu under året och nästa år. Varav tre är i Göteborg och ett i Halmstad.

Vad handlar utställningen om?

Om ångest, om skogen, om att växa upp, om kropp, om hud, om psyket, om oro, om depression, om att vara i en kropp och om träd.

Vad fick dig att välja titeln, vad betyder den?

Jag har använt mig av skogen och träd i parker i Malmö i min process. Lånat och kopierat strukturer men också inspirerats av trädens kraftfulla gestalter och teorier om trädens egenskaper, tillvaro och samspel.

Mina abstrakta former kan nog för många associeras till kropp, hud eller kön vilket titeln ”I samlag med skogen” också är en blinkning till.

Vad kommer vi att få se i utställningen?

Främst keramisk skulptur, men också ett stort verk i ull och några foton.

Berätta lite om din arbetsprocess?

Ibland är det en fråga eller en tematik som ligger till grund för en formidé men som utvecklar sig längs vägen i processen med leran eller det material jag arbetar med. Det är inte alls alltid jag vet vad det är jag vill med ett objekt förräns efter ett tag. Ibland kastar jag mig ut i någon slags lustfylld lek mer materialet och litar på att det ska uppstå något relevant i det som växer fram. Vilket det gör ibland, ändå ganska ofta. Ibland börjar jag med en titel som kanske bottnar i en fråga, men oftast inte, titlarna är oftast svårast. Nu pratar jag om det keramiska. Ganska ofta jobbar jag också i kollektiva former och då ser processerna helt annorlunda ut.

Du är ju en av medlemmarna i curatorsgruppen SLAM WORKS. Berätta lite om den, hur kom den till, hur arbetar ni idag?

Moa Lönn, Henny Linn Kjellberg och Annika Enqvist startade gruppen 2018 tror jag, i Uppsala/Stockholm men när Moa flyttade ner till Skåne ville SLAM hitta en sydsvensk kompanjon och 2019 bjöds jag in i samarbetet. S L A Ms idé är att verka för att stärka den keramiska konstens platser för produktion, möten, kunskapsutbyten och utställningar och har sedan starten varvat kuratoriellt arbete inom ett expanderat keramiskt fält med platsspecifikt undersökande, nätverksskapande, men också ett kollektivt konstnärligt skapande inom SLAM.

Vi hade en intensiv fas för ett år sedan då vi genomförde Fieldstation – ett residens på Ifö Center i Bromölla med inbjudna internationella, svenska och regionala konstnärer som arbetade platsspecifikt, processbaserat och relationellt med platsen. Projektet mynnade ut i en processbaserad utställning i Ifö Center Konsthall i Lerlagret september 2022. Det hela inleddes redan 2019 och växte till sig under pandemin då vi fick skjuta upp vistelsen i Bromölla. Under 2023 har vi alla varit upptagna med andra konstnärliga uppdrag och SLAM har mest ägnat sig åt att bearbeta dokumentation och erfarenheter efter Fieldstation. Vi spånar också och drömmer om framtida nya projekt.

Sep. 2023

Karin Auran Frankenstein