Berätta om din bakgrund och utbildning – hur kom det sig att du valde att arbeta som keramiker och konsthantverkare?
Jag är utbildad som konstnär inom det keramiska fältet. Förberedande skolor på Östra Grevie i Skåne och Capellagården på Öland, och sedan masterexamen på Konstfacks keramik och glas. Materialet lera är fascinerande för mig. Hur det cykliskt kan återgå till att bli sig själv igen. Att det skapar en länk mellan oss och tidigare generationer och blickar vidare in i framtiden.
Arbetar du enbart med din egen produktion eller gör du andra uppdrag som tex. formgivare?
Jag gör uppdrag för offentligt rum. Att göra konst och hantverk för specifika platser som människor möter i sin vardag – på en skolgård eller då de besöker ett badhus eller vårdcentral är en viktig roll för konsten. Ofta har uppdragen jag gjort varit på skolor eller förskolor. I konsten strävar jag efter att aktivera barns rörelse och lek och egen kreativitet kring skulpturerna, där jag också arbetar med att de ska vara interaktiva och generera nya tankar och idéer om verkligheten. Platser där dessa gestaltningar finns är i Ljungby, Örebro och Uppsala. Ett pågående projekt som växer fram just nu är i Katrineholm.
Vad handlar utställningen om?
Början på den här utställningen tog sin form under en residensvistelse på Ifö Center i Bromölla, i nordöstra skåne under 2019. Arbetet hämtar energi/näring från naturens förmåga att ständigt skapa nya vägar – nya rotsystem och modifieringar i omgivningen. Anpassningar är en grundläggande process i naturen. Likt evolution är animation uppbyggd av gradvisa förändringar över tid. Här bryts former sönder och deformeras, men kan återuppstå och börja växa igen. Tematiken kring utställningsformen som en kraftstation mynnar ut från arbetet på Ifö Center. I realtid förändras denna postindustri till ett kulturcentrum och nya möjligheter uppstår. En storskalig anpassning som också vårt samhälle behöver göra. Att verka på en sådan plats ger också energi.
Vad fick dig att välja titeln, vad betyder den?
Titeln berör den oroliga tiden som vi är i just nu. Upplevelsen är att människor ser helt olika landskap och lösningar från sina utblickspunkter. Utställningen vänder blicken inåt, mot rutnätet, till systemet och dess skörhet.
Vad kommer vi att få se i utställningen?
Leranimationer, vävar och skulpturer.
Verket A-Z innehåller moduler som kan byggas om till andra former och nya konstellationer. För denna utställning antar bygget en viss form – för att förändras i ett annat sammanhang. Berg och dalbanan påminner om ett övergivet skelett som tillfälligt pusslats ihop. Ur led är rälsen och finner inte alltid sin väg. Verket är både hårt och fragilt och de enskilda delarna både matchar varandra men balanserar också på gränsen för att inte alls passa ihop.
Berätta lite om din arbetsprocess?
Jag arbetar intuitivt med leran och mina idéer. Ett spår genererar en ny idé och skissandet, provandet och processen genererar nya uppslag och språng. Det mjuka och det hårda är två motstridiga följeslagare i arbetet.
Använder du någon speciell teknik som du vill lyfta fram?
I animationen arbetar jag med Stop motion teknik. Tusentals stillbilder som fladdrar förbi våra hjärnor upplever vi som en rörelse. Ett skeende som blir till i våra sinnen.