Berätta om din bakgrund och utbildning – hur kom det sig att du valde att arbeta med keramik och konsthantverk?
Jag har både italienskt och svenskt ursprung och har levt en del av mitt liv i Italien och mer precist i Venedig. Båda kulturerna har haft och har en stor betydelse i mitt konstnärliga arbete. Valet att arbeta med keramik kom sig mer av en händelse. Jag studerade japanska vid universitet i Venedig och skulle göra ett fördjupningsarbete i japansk konsthistoria och valde att fördjupa mig i den tidiga japanska keramiken. Till följd av detta beslöt jag mig för att gå en kvällskurs i keramik för att få en större förståelse för materialet. Det var detta möte med lera som blev en epifanisk upplevelse där jag fattade beslutet att inte fortsätta mina studier vid universitet i Italien och istället ägna mig åt att arbeta i lera. Efter lite omvägar hamnade jag till slut först vid Capellagårdens utbildning i keramik och därefter 5 års studier på HDK keramikkonst.
Du jobbar ju även med bild och fotografi, hur kom det sig? Hur samspelar de olika konstformerna med varandra i ditt konstnärskap?
Jag har alltid intresserat mig för fotografi, men i mitt konstnärliga arbete har jag mer använt mig av kameran för att dokumentatera min process och mitt arbete. Under senare år har jag dock kommit att intressera mig mer och mer för bilden som avbild av något, framförallt i ljuset av de senaste årens massiva explosion av delandet av digitala bilder.
Det som ställs ut är en del av ett projekt som fick titeln Realitet med upprinnelse i tankar kring hur mycket av den konst och konsthantverk som vi tittar på och tar till oss sker genom bildmaterial, och som sagt, idag framförallt i digitaltall from. Alltså en representation av det som existerar som tredimensionella objekt. Vi är så vana att titta på objekt på detta sätt att det inte ifrågasättes. Men det är något som försvinner och som är så centralt framförallt inom konsthantverksområdet.
Projektet Realitet startade med stöd från Göteborgs Universitet för Konstnärligt utvecklingsprojekt. Frågeställningen i projektet kom till innan pandemin slog till, vilken i sin tur tvingade fram än mer digitala lösningar för att synliggöra såväl konstområdena som andra fält. I och med detta blev det än mer tydligt att det är vissa aspekter vi går miste om när vi inte har möjlighet att uppleva objekt och händelser med alla våra sinnen. Att vara i ett rum ger en förståelse för de många olika relationer som kan uppstå mellan den egna kroppen och det som finns i rummet. Jag ville undersöka hur vi förhåller oss till objekten då vi kan möta dem både som representationer av sig själva och i samma stund uppleva dem i sin tredimensionella skepnad. Arbetet har utvecklat sig att till handla om att arbeta med rumsliga gestaltningar med förhållanden mellan verk i tredimensionell form och fotografisk reproduktion och representation. Dessa är inte enbart en möjlighet till ett otaligt multiplicerande av något redan existerande, utan även en annan perception av det avbildade.
Det spänningsfält som uppstod mellan fotot och verken gav upphov till frågor från betraktare vid tidigare utställningstillfällen i Paris och Nääs har varit intressanta att ta del av.
När jag nu visar utställningen Närvaro är förskjutningen i skalordning än mer markant på grund av de rumsliga förhållanden och antalet cylinderformer. Förstoringen lyfter fram detaljer som inte lika tillgängliga i de verkliga objekten som talar om tid och tillblivelse. De blir tecken för ett handlade som varit och som kanske än mer förstärker bildens karaktär av att vara en avbild av ett ögonblick, ej repeterbart i sin tidsaspekt men multiplicerbar i sin form.
Vad kommer vi att få se i utställningen?
I utställningen presenteras ett samspel mellan cylinderformer av olika karaktär och dess fotografiska avbilder. Cylindern är en form jag arbetat med alltsedan min examenstid från HDK. Den intresserar mig då den som grundform tillåter ett otal möjliga gestaltningar från den mer enkla, som i denna utställning, till mer komplexa som jag arbetat med i tidigare projekt. Det är ett undersökande arbete kring repetition av liknande former som ändå skiljer sig åt, av behållaren i vid bemärkelse och spelet mellan insida och utsida.
Vad fick dig att välja titeln Närvaro, vad betyder den?
Titeln syftar på såväl den närvaro som krävs i gestaltandet av formerna som det intima samspel som utvecklar sig mellan mig och materialet. Men syftar även på verkens faktiska existens i detta specifika rum där de berättar om en handling i dåtid, men även att ge möjligheten för betraktaren att befinna sig i interaktion med dem och deras avbilder i fotografisk gestaltning här och nu.
Hur gör du dina objekt?
Alla cylindrarna är gjorda i porslinslera varav en del blivit infärgade med svart färgkropp för att få fram den grå färgen. De är samtliga ringlade, slipade både innan och efter bränning. De har alla blivit brända i olika temperaturer (från 980-1100 grader) för att ta fram de olika nyanserna i skärven.
