Berätta lite om er bakgrund och utbildning – hur kom det sig att ni valde att arbeta med just konsthantverk och de material som ni arbetar med?

Sanna – Jag började Design och Konsthantverksutbildningen på Grimslövs Folkhögskola 2009 och sen har jag en kandidat- och masterexamen vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Egentligen började det väl med att jag såg min morfars lust och behovsbaserade arbetsmani, från snickeri, plåtarbeten, trädgårdsarbete och allmänt fix, när jag var liten, vilket jag förstått har haft en stor inverkan på min relation till det material och processbaserade arbetet.

Olof – För mig började det på Samernas Utbildningscentrum och utbildningen trä- och hornslöjd 2007. Efter det blev det två år på Stenebyskolan på metallhantverk och sen en kandidatexamen från Ädellab på Konstfack. Jag har alltid gillat att hålla på att undersöka och upptäcka med händerna. Hur det låter vagt formade idéer utvecklas och ta form.

Ni arbetar med flera olika material, vilket ligger er varmast om hjärtat?

Sanna – Utifrån en närhet och tillgänglighet i min uppväx har jag en personlig relation till trä. Det är också ett material som tilltalar mig utifrån sin tillgänglighet, reglar från byggvaruhandeln eller grenar och stammar direkt hämtade i skogen. Jag får ofta trä som har fälts runt om mitt barndomshem utanför Gävle och det finns något i det; som att jag och träet har haft våra rötter i samma jord. Träet erbjuder en balans mellan kontroll och ovisshet vilket är någonting jag dras till.

Olof – Det är trä som ligger mig varmast om hjärtat och det har väl med att göra med sånt som Sanna säger. Som barn gillade jag att tälja små figurer och det var så enkelt att få tag i pinnar att göra det med. Och det där direkta och tillgängliga i materialet har ju gjort att även i trakter där marmor eller bronsskulpturer finns i överflöd så kan man alltid hitta träskulpturer. De kan vara ”fina” eller så kan de vara ganska grovhuggna. Länge kände jag en slags hatkärlek till träet just kanske på grund av det lite folkliga i det. Nu skiter jag i det för det mesta och jobbar med det när jag vill för att jag gillar det.

Vad handlar utställningen om?

Utställningen tar avstamp i de samtal vi för sinsemellan om våra praktiker i vår gemensamma ateljé i Göteborg. Där följer vi varandras arbete på nära håll och vårat samtal har blivit ett fruktbart utbyte som ger våra individuella praktiker energi och nya riktningar.

Det finns ett släktskap i våra förhållande till material och de narrativ vi arbetar med, men de tar sig olika uttryck, och det är ett utsnitt av det som utställningen bjuder in till att ta del av. I Modern Natur ställer vi våra praktiker i dialog med varandra för att lyfta de likheter och olikheter vi arbetar med.

Vad fick er att välja titeln Modern Natur, vad betyder den?

Sanna – Modern Natur härrör från en kväll när vi som vanligt hade delat en bild, annons, text eller liknande med varandra. I det här fallet skickade en av oss en annons på en ticka från en köp- och sälj sajt som hade rubriken Moder Natur och genom en felläsning blev det Modern Natur. I den oväntade felläsningen uppstod ett samtal som sedan ledde fram till att det är en titel som ringar in våra praktiker.

Olof – Som Sanna säger så kommer det från en traderaannons och en felläsning av den. Jag tycker det var en rätt skojig annons då försäljaren ville sälja en ticka som en skulptur skapad av moder natur. Som i mina ögon blev modern natur. Först senare såg jag att det inte stod så. Men då hade vi redan pratat om det som moder natur och det var något i det uttrycket som resonerade i oss båda- Då vi båda förhåller oss till naturen i vårt arbete. Hur vi på olika sätt försöker begripa en position som del av naturen.

Vad kommer vi att få se i utställningen?

Ni kommer att få se skulpturer i trä, glas, gjutet brons och stengodslera som rör sig genom olika tider i våra praktiker. Skulpturer utvalda för de trixiga och slingrande samtal de för sinns emellan precis som de samtal vi för med varandra i ateljén.

Hur gör ni era objekt?

Sanna – Jag arbetar väldigt processdrivet utifrån olika tankar och idéer. Jag arbetar mycket vid träsvarven men i ateljén pågår många samtal. Gjutet aluminium och glaserat stengods, laserskuren MDF och täljda detaljer. Yxade strukturer, detaljerat snidade ytor som möter formerna ur svarven. Genom de olika bearbetningarna av materialen och i mötet dem emellan söker jag ett levande språk där de olika materiella historierna och uttrycken kompletterar och förstärker varandras egenheter. Svarven är ändå det verktyg som alltid är grunden i mitt arbete utifrån sin styrka i möjligheten att undersöka form, balans, symmetri och proportioner. Men det som har fått mig att fastna för tekniken är främst att jag upplever att jag kan arbeta skissliknande där dialogen är direkt mellan mig och träet. Svarven är ett verktyg som passar min puls, processen är fysisk och förändringen i materialet är direkt, jag känner att jag arbetar.

Olof – Oftast är det en ganska lustdriven process i vilken jag vill prova ett motiv eller en idé jag tänkt på. Sen blir utfallet oftast något annat än vad jag föreställt mig och jag försöker förstå vad det är genom att sammanfoga det som blivit med något annat material. Men i skulpturerna till denna utställning har jag frångått den metoden och låter istället motiven stå kvar som de blev. Vet inte riktigt vad det beror på men jag tror jag det drivs av ett slags allvar vilket avspeglas i färgskalan de går i. Det är och har vart spöken och gasdemoner som flaxar runt sinnet.

Finns det någon teknik som vi kommer få se i utställningen som ni kan berätta lite mer om?

Sanna – De senaste året har jag börjat efterbearbeta svarvade former med ett v-järn som jag skär ytan på formen med för att få fram en struktur som härstammar från undersökandet av olika nedbrytningsprocesser, svampens undersida och rötter. Det är en bearbetning som genom det monotona upprepandet ger tid och utrymme till stillhet och reflektion något jag som småbarnsmorsa inte har mycket av.

Olof – Kryckan 29-10 är en skulptur jag gjorde under mitt utbyte på Bildkonstakademin i Helsingfors 2016. Jag hade dragit av hälsenan och kände mig lite nedslagen då jag trodde att jag skulle missa en kurs i monumental träskulptur. När jag ändå tog mig till träverkstan och såg hur träfliset yrde från mina kurskamraters motorsågar kunde jag inte låta bli att fråga läraren om jag kunde vara med trots min åkomma. Och det vara bara att hoppa in. Under tre veckor jobbade jag på kryckan med yxa och stämjärn med ena benet vilandes i en hink med sand. Det kom att bli ett uppvaknande för mig då det var första gången jag tordes göra slag i saken att bara få bildhugga. Så jag fann min frihet att göra vad jag vill genom det skurna träet i denna krycka. Och nu på Konsthantverkarna är första gången jag ställer ut denna skulptur.

/Sanna Lindholm och Olof Marsja