ELISABETH BILLANDER

”Jag arbetade i en inrednings- och presentaffär när jag var i 20-års åldern. Vi sålde jättefina saker och ibland kom det in studenter från HDK, som låg runt hörnet från butiken och ville visa sina produkter och ibland kom konsthantverkare in och lämnade. En dag kom Karin Östberg dit med sin leverans muggar. Hon kom cyklandes på en gammal damcykel, parkerade utanför skyltfönstret, hakade loss cykelkorgen av rotting som hon sedan ställde upp på disken och började packa ur sin leverans muggar ur den. Då tänkte jag att jag också ville bli en sådan som gjorde fina saker som folk ville köpa!

Under mina olika utbildningar har jag gått från att göra bruksföremål som jag sålt på marknader till att problematisera materialet och fråga mig vad keramik kan vara och arbetar nu mera med skulptur och installationer än med sådant som folk vill eller kan köpa. Jag har länge funderat på vad min drivkraft är och kommit fram till att pengar tyvärr inte är en del av min drivkraft. Jag bestämde mig ganska snart när jag tagit min masterexamen från HDK att jag ville ha ett lönearbete som tillät mig vara fri i det jag ville skapa inom min konstnärliga verksamhet.

Det är viktigt för mig att det jag håller på med är roligt att göra. Jag tycker om när jag kan överraska mig själv under arbetets gång. Jag har således en utgångspunkt och är öppen i min metod och min process för olika skeenden som uppstår längs vägen.

Det är intressant att arbeta med verk som förhåller sig till rummet. Till exempel gallerirummet. Det är också roligt att arbeta med objekt som förhåller sig till ett tänkt rum, till exempel ett hem. Det finns de dagar jag frågar mig varför jag arbetar i just lera och om något annat material kanske lämpar sig bättre för det jag vill göra egentligen. Ibland tar jag omvägar genom andra material och ibland gör jag slut med leran helt. Men som i många andra fall återkommer jag oftast, då det är det material jag kan allra bäst. Jag tycker också mycket om att undervisa i keramik och arbetar både på folkhögskola och universitet inom ämnet. Det är givande och ger mycket tillbaks.

De dagar jag arbetar som handledare eller lärare är jag inte alls i ateljén nuförtiden. Förut gick jag ofta dit kvällstid och gjorde något. Nu sorterar jag upp min tid på ett annat sätt och arbetar i perioder. Förutom i Mölndal, där jag bor har jag också en atelje i stugan jag har som ligger utanför Leksand i en by som heter Rälta. Där kan jag arbeta mer koncentrerat, vilket underlättar.

Min keramiska teknik som jag i stort sett alltid återkommer till är ringling, att handbygga upp föremål. Då hinner också sinnet med tycker jag. Och jag kan hantera större format.

Jag har privatpersoner och Konstföreningar eller institutioner som köper av mig, oftast på mina utställningar men också på Konsthantverkarna. Eftersom jag inte har någon produktion direkt finns mina saker enbart på Konsthantverkarna och där och då jag ställer ut.”