Cecilia Levy – Atomernas liv

Ingenting försvinner, allt finns kvar.

Inom naturvetenskapen är en av de viktigaste grundprinciperna att materia och energi inte kan förstöras, bara omvandlas. Det betyder att de atomer som bygger upp t.ex. en hare inte försvinner när haren dör. Haren förmultnar, men atomer som byggde upp haren finns nu på andra platser i naturen. De atomer som fanns för miljontals år sedan är samma atomer som finns idag. Ingenting försvinner, allt finns kvar.

(Kivelä, u.å)

Cecilia Levys arbetsmaterial är papper, i huvudsak från gamla böcker. Ett bräckligt och förgängligt material. Boken återskapas på ett sätt, men i ny form, det tvådimensionella blir tredimensionellt. Objekten är uppbyggda av små, små papperslappar som sammanfogats med vetestärkelseklister till hattar, trattar och knoppar; utväxter eller bihang till pinnar och kvistar som plockats från skogarna runt hemmet i Sigtuna.

Vanligtvis är papperskvaliteten det som avgör val av bok som arbetsmaterial till ett nytt verk. Innehållet är inte oviktigt men kommer oftast i andra hand. Denna gång var titeln och bokens innehåll den tändande gnistan. En gammal fransk faktabok i pocketformat, La Vie des Atomes (Atomernas liv) från 1933. Den låg i en dammig rea-låda utanför ett litet franskt antikvariat och inhandlades för flera år sedan men blev liggande bland andra böcker i ateljén tills den slutligen pockade på uppmärksamhet.

Cecilia Levy har under årens lopp insett hur mycket skogen betyder för henne. Tidigare ägnades inte så mycket tanke över platsen hon vistades i nästan dagligen – där rastade hon hunden, joggade på sommaren, åkte skidor på vintern, det var helt enkelt praktiskt och nära. Men om det numera blir något längre avbrott i den dagliga promenadrutinen känns avsaknaden, rent fysiskt. I skogen är det lättare att andas och tänka. Hon tycker om att gå de invanda stigarna, se årstiderna skifta, de små förändringarna.

Plötsligt, en vacker dag, var en stor del av skogen där hon brukar gå, borta, nedhuggen. Granbarkborren hade orsakat så mycket skada att det enda som återstod att göra var tydligen att fälla samtliga träd inom ett större område. Det var en obehaglig syn, och känslan av vilsenhet, att plötsligt inte känna igen sig, blicken som irrar och förgäves söker efter välkända hållpunkter, var omskakande.

Naturen kommer att läka, ny växtlighet kommer att uppstå så småningom i tomrummet efter skogsmaskinernas framfart. Är inte virket i de fällda träden alltför hårt åtgånget av granbarkborren så kan det kanske användas till pappersmassa. Av pappersmassan kan det göras papper till nya böcker. Bokpappret i Cecilia Levys objekt är tillverkade av träd som stått i en annan skog, i en annan tid.  Med gamla boksidor och pinnar hon burit hem från skogen återskapar hon sin egen alternativa växtlighet.

Cecilia Levy har en bakgrund som grafisk formgivare, utbildad på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg (MFA 1995) och som bokbindare, utbildad på Leksands folkhögskola (2003/04). Sedan 2009 har hon experimenterat och utvecklat arbetet med bokpapper och papier machéteknik. Hon medverkar i separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt, arbetar med offentliga gestaltningar samt ingår i privata och permanenta samlingar. Bland hennes offentliga gestaltningar kan nämnas huvudentrén till Nya Karolinska Solna. Hon finns representerad hos Nationalmuseum, Statens Konstråd, Uppsala konstmuseum, The International Museum of Dinnerware Design, Sigtuna museum och ett flertal kommuner och landsting runt om i landet. Bosatt i Sigtuna och verksam i Ateljéföreningen Hospitalet i Uppsala.

Välkomna på vernissage den 15 april kl. 11-16

För visning, mer info eller bildmaterial vänligen kontakta Hanna Grill, Intendent:

hanna.grill@konsthantverkarna.se

+46 (0)8 – 611 03 70