Berätta om din bakgrund – utbildning – hur kom det sig att du valde att arbeta med textil och konsthantverk?
Jag är från början utbildad till modedesigner men arbetade inte länge inom modevärlden. Nu arbetar jag som konstnär och konsthantverkare och lyfter gärna frågor från den andra sidan av modevärlden – konsumtionen.
Produktion och konsumtion är frågor jag alltid har tampats med i mitt yrke både som designer och som konsthantverkare. Behöver vår värld fler föremål? Och vad rättfärdigar att producera nytt i en värld av överflöd?
Idag arbetar jag med att belysa just dessa frågor i mitt arbete. Vad jag producerar är inte det viktiga, utan vilka tankar, känslor och funderingar det jag gör lyckas förmedla.
Du jobbar mycket med återanvända material, berätta lite om det?
Ja, jag arbetar bara med återanvända material. Material som haft ett tidigare liv, men som efter sitt korta liv betraktas som värdelösa.
Frågan vad som är värdefullt eller värdelöst är en viktig fråga i mitt skapande. Vem bestämmer vad som är värdefullt? Och hur värderar vi de olika material vi har omkring oss idag, jämfört med förr?
Genom att bearbeta det värdelösa materialet och göra det värdefullt vill jag också lyfta värdet av själva hantverket. Värdet ligger inte i materialet utan i handens arbete.
Vad handlar utställningen om?
Jag har tidigare arbetet med frågan om kläder och konsumtion i projektet Project Precious Trash. Den här utställningen Side Effects (biverkningar) är en vidareutveckling av det projektet och tar upp frågan om konsumtion inom sjukvården. Hur vi värderar vår tids material, men även hur vi värderar vår tids människa.
Utställningens föremål är skapade av förbrukningsmaterial och engångsartiklar från sjukvården. I utställningen på Konsthantverkarna ser ni framförallt förbrukade blisters, medicinförpackningar. Side Effects handlar om konsumtion inom sjukvården både i form av förbrukningsmaterial, men även i form av mediciner. Den är även ett inlägg i debatten kring medicinering för ett fungerande liv.
Hur gör du dina objekt?
Jag skapar alltid med utgångspunkt från det material jag har. Jag samlar in skräp från olika personer som bidrar med sin förbrukning av skräp i samband med sjukdom eller medicinering. D.v.s. jag arbetar som man gjorde förr i tiden. Jag väljer inga material utan använder det material som finns tillgängligt. Förr skapades hantverk av t.ex. ull, trä och lera. Jag skapar av det material som nutidsmänniskan har i överflöd – skräp.
Jag arbetar och experimenterar med olika tekniker för att se vad jag kan göra med det material jag har. Därefter bygger jag sen upp kläder, smycken eller föremål.
Jag arbetar framförallt med textila tekniker – hand och maskinsömnad. Det är mycket precision och matematisk uträkning för att kunna få ihop alla delar och få in de i symaskinen. Samtidigt är det slump och intuition som avgör hur föremålen kommer se ut. Jag skissar eller ritar aldrig i förväg eftersom jag inte vet hur de nya material jag använder kommer reagera eller bete sig.
Jag kombinerar de textila teknikerna med fusing där jag smälter materialet med värme för att platta till eller sätta ihop olika delar.