Pontus Sandevärn – Det lilla i det stora

Tålamod har alltid varit en dygd genom Pontus Sandevärns skapande liv. Inte som något att uppnå, utan något som funnits där att uppskatta och använda, söka sig in i. Från evinnerligt fingrande över gitarrhalsen, till lika evinnerligt petande med tecken och former i de grafiska originalen och med omstruktureringar av satser, meningar och paragrafer i dess texter, till oändligt pillriga texturer på och längs träobjekten. Rytmen i det monotona. Den goda känslan av att ha genomfört ett par tusen av något. Det påtagliga. Spår av tid, i händer och i trä. Bakom allting strömmar tankarna, tillbaka mot det hav de en gång kravlade upp ur. Det lilla i det stora.

Pontus Sandevärn arbetar främst med eggverktyg, som timmerbila, täljyxa, tjäckelyxa, hyvel, skölp, huggjärn och kniv. Målet är en analog process, utan att låta mål växa till självändamål. Eldrivna verktyg har sin plats, där effektivitetsargumentet vinner. När han började tälja och snida gick djungeltrumman bland släkt och vänner, och snart blev det praxis att det följde med täljämnen (gärna fruktträd) vid sammankomsterna. Nu finns ett lager. Han arbetar med både färskt och torrt trä och låter urvalet bero på uppgift, mål och lust. Och slump.

Formmässigt är det “naturen” som inspirerar. Men kanske allra mest vårt förhållande till detta andra som vi tillhör men ändå separerar oss från, genom språk och bebyggelse. Civilisation är möjligen motsatsord. Det väcks en spänning där gränsen dras. Vad är det att ha natur? Vad är det att vara den? Stocken är vild, skålen civiliserad?

Arbetsprocessen är en dialog med träet. En spricka föreslår en plats för en urgröpning, kanske rentav ett hål. En knagg sätter utgångspunkten för en textur. Det färska träet torkar, i olika hastighet och i olika mängd på olika delar av ämnet, och skevar och vrider så sitt avtryck i formen. Det är ett givande och ett tagande. Subtraktion, praktiskt sett – addition, symboliskt sett.

Pontus Sandevärn har sin skapande och yrkesmässiga bakgrund i musik respektive grafisk formgivning, med utbildning från Mälardalens Universitet. 2020 skaffade han en Morakniv. 2021 och 2022 blev det ett par täljda skedkollektioner för Daniel Berlin och hans projekt Vyn (www.vynrestaurant.se). När Steinbeisser bjöd in för att skapa till Experimental Gastronomy i Schweiz 2024 expanderade han sin praktik från det rent brukbara till det skulpturala – ett gränsland i vilket han sedan dess bygger sig en boning. 2025 möttes hans verk väl på Collect Art Fair i London.

Vernissage lördag 25/10 kl. 11–16

Mer info om Pontus Sandevärn:

@__pepparpeppar__

www.pprppr.se