Beskrivning

Maskros av Wilhelminas ratade brevpapper av Cecilia Levy.

Titel: Maskros

”Historien om det ratade brevpappret har jag bara fått berättat för mig muntligt, då jag var artist in residence på Tumba Bruksmuseum 2024, vet inte om det finns nedtecknat någonstans:

Wilhelmina von Hallwyl hade beställt brevpapper från Tumba Pappersbruk. Men när hon fick veta att det tillverkats av lump, dvs ihopsamlade gamla textilier, bland annat slitna gamla kläder, vägrade hon använda det. I stället gjordes en ny beställning, pappersmassan till brevpappret skulle endast innehålla nya, oanvända textilfibrer. Därav att Tumba Bruksmuseum har kvar en ansenlig mängd av det ratade brevpappret. Jag fick en bunt ark när jag förklarade vad jag ville använda det till, ett pappersverk till den kommande utställningen.

När jag läste om döttrarna von Hallwyl var det mellanbarnet, Ellens, liv och öde som stannade kvar hos mig. Hon bröt mot dåtidens strikta konventioner och tydliga regler kring hur en gift kvinna skulle bete sig. Hon skilde sig från sin man och gifte om sig med en 12 år yngre man – hennes sons privatlärare. Detta orsakade stor skandal. Familjen bröt med henne, omhändertog sonen och förbjöd henne att träffa honom. Det dröjde många år innan familjen försonades med henne och accepterade hennes livsval. Hon blev dessutom så småningom konstnär. Modern, Wilhelmina von Hallwyl, var mycket fäst vid alla sina barn, hon sörjde djupt en fjärde dotter som dog i späd ålder. Ändå var hon så principfast att hon var beredd att förskjuta sin vuxna dotter Ellen, pga. hennes livsval.

Ellen vägrade rätta sig i leden. Hon hade ett sällsynt driv, en passion och envishet som inget rådde på. Hon kände sig dock alltid udda och annorlunda.

Maskrosen står för motståndet. Den är vacker på sitt sätt; lyser gul, full av livskraft, jordbunden och envis. Mycket av det som kännetecknade Ellen – som gick sin egen väg, trots allt motstånd hon mötte.

Maskrosen är tillverkad i Wilhelmina von Hallwyls ratade brevpapper och får symbolisera den starka Ellen. Ett ogräs mitt i det överdådiga palatset.”