STUDIO SUPER SJU
januari 11, 2020 - januari 29, 2020
STUDIO SUPERSJU
Butterfingers
11 – 29 januari 2020
Vernissage lördag 11 januari kl 11–16.
”Vi har varit din fettfläck i tanthöjd, dina frasiga trådar på marken. En utrunnen
milkshake i soffan, en maläten tröja du hittar på vinden. Alla era händers nostalgi,
minnen och kunskaper som aldrig någon annan såg. För text betyder väv, och väven
har alltid talat till dig. Allt mitt är ditt: en våldsam kärleksförklaring.”
Med utställningen ”Butterfingers” undersöker vävgruppen Studio Supersju
förhållandet till textil i såväl offentliga som konstnärliga rum. Är textil allas egendom?
Innefattar ett taktilt material automatiskt rätten till beröring?
Studio Supersju bildades 2016 och består av sju kvinnliga konstnärer och vävare –
Siri Pettersson, Miriam Parkman, Arianna E. Funk, Josefin Gäfvert, Ia Centerhall,
Mirjam Hemström och Vega Määttä Siltberg. Tillsammans vill de lyfta fram textilen i
en ny tid och verka för en inkluderande hellre än exkluderande bransch – trots de
olikheter som ständigt måste pareras inom gruppen. 2018 mottog de stipendium från
Cathrine von Hauswolffs minnesfond med motiveringen ”Om vi vill att kunskap om
olika hantverk ska finnas kvar i Sverige, måste vi också värna om den. Studio
Supersju gör en uråldrig vävtradition samtida och bidrar därmed även till att göra den
samtida”.
Artist talk 14 januari kl 18.30. Anmälan till info@konsthantverkarna.se
INTERVJU
Berätta om er bakgrund, hur träffades ni, var är ni utbildade?
Vi startade hösten 2016, då de flesta av oss just tagit examen från Sveriges främsta utbildningar inom textil: Handarbetets Vänner, Konstfack och Textilhögskolan i Borås. I en utdragen process kring en ledig lokal var det tillslut vi sju som fortfarande var intresserade och flyttade in i den. Vi hade dels gått i samma klass och kände varann, dels helt nya för varann. Men, vi insåg och kände snabbt att vi borde göra något ihop – sju unga kvinnor 2016 som ämnade skapa med väv som grund och gemensam nämnare, som dessutom just examinerat från ganska olika skolor. Det var för bra för att inte göra något av! Det blev dessutom ett sätt att hantera den ”post-examens-ångest” man hört mycket om; att det plötsligt är så mycket man ska göra och ta tag i. Med oss sju fanns plötsligt inte bara ett kontaktnät utan sju. Sju specialkunskaper och intressen i allt från hemsida och pressmeddelande till gallerikontakter och foto. Vi kom tidigt överens om att vi alla ville verka för en ny typ av bransch där inkluderande går före exkluderande och gruppen Studio Supersju var född.
Hur arbetar ni som grupp (beslutar om uppdrag, utställningar, samarbeten, projekt, fördelning av arbetsuppgifter mm)?
Idag sitter vi inte alla i samma lokal längre – behov av att vara nära barns dagis, jobb utomlands och masterutbildningar har tillkommit. Vi kommunicerar oftast digitalt via chattkanalen Slack och har sen fysiska och/eller telefonmöten då och då. Att jobba i grupp har och är något som hela tiden vuxit fram och ständigt utvecklas – det är inte alltid en dans på rosor. På samma sätt som våra sju väldigt olika personligheter är vår styrka är det också en känslig balans att hålla. Det är också ganska svårt att sammankalla sju personers scheman. Men, vi har bestämt att majoritet gäller och därmed får man ibland finna sig i beslut emot ens egen vilja, om man själv inte deltagit i ett möte. Om det ibland är nackdelen är fördelen när ansökningar skrivs, utställningar hängs och planeras utan att man själv gör något! Vi börjar få en ganska naturlig fördelning av arbetsuppgifterna, där den som vet att den har tid just nu tar på sig det som ska göras för att nästa gång kunna stå över. Våra olikheter till trots är det alltid värt ”mödan” i slutändan – dynamiken och samarbetet ger ständigt nya resultat.
Berätta lite om titeln ”Butterfingers”
Butterfingers syftar på olika förutfattade meningar om textil och hantverk, som t ex att man kan ta på en textil i en utställning men inte på en målad tavla. Som handvävare idag får vi ofta frågor om hur det är möjligt, hur kan det gå, vad gör vi ens om vi håller på med detta nu?? Många har en väldigt bestämd – okunnig – uppfattning om vad vävning är och det vill vi gärna ändra på – och utforska.
Vad är det vi ser i utställningen?
Allt ifrån plast och monofilament till handknutna silkestrådar och guldtråd i skulptur.
Vilka tekniker arbetar ni främst med?
Alla gör helt olika saker med för det mesta helt olika tekniker. Även om t ex Siri och Josefin väver mycket med dubbelväv är deras resultat helt olika. Arianna och Miriam väver och knyter mycket flossa och rya men även där med helt olika uttryck. Vega använder mycket återbruksmaterial som vass, plast och tyg, Ia väver rölakan med ibland hennafärgat ullgarn och Mirjam gör transparanta flerlagersvävar som tål vatten. Väven är vår enda gemensamma nämnare.
